Tom Seymour har gått hela vägen när han designade det här bordet, Note table. Bordet består av 5000 pappersark. Kanske världens enda kombinerade bord och anteckningsblock. Bordet vann Peuguet Design Awards 2002 (japp, vi kör bara med färska nyheter här på inredningsbloggen.) och kostar £700 och kan bara levereras inom Stor Brittanien. Länk

Nyligen stötte jag på det fantastiskt spännande bordet Newton och dess unika benstomme, designat av Staffan Holm och Dan Sunaga. Jag fick tag på Staffan Holm för en kort intervju om bordet. Han hade dessutom vänligheten att skicka över lite bilder på de första prototyperna.

Hur kom bordet till? Du beskriver att formen bygger på två ringar som tvingas mot ett centrum. Finns det matematik inblandad i processen?

Det finns igentligen ingen matematik med i förarbetet inför Newton, i alla fall medvetet ifrån vår sida. Idén kommer ifrån vår faschination för material och hur material uppför sig naturligt om man utsätter det för en kraft och vilka linjer som uppkommer då. Naturen bygger ju enligt vissa paradigm på matematik så på så sätt så kan det ju stämma. Ett bra, inspirerande exempel är en pilbåge som delvis naturligtvis formats innan den blivit spänd men som verkligen blir vacker när man spänner upp den med strängen. På så sätt blir formen så självklar och helt äkta så att säga. Vi har sedan vi träffades experimenterat med olika former och hittade i en lek med plast ett sätt att forma först kvadratiska ramar och sedan ringar till Newtonliknande former. Prototypbordet tillverkade vi på skolan och är som du kan se på bif. bilder ganska annorlunda. Vi tänkte att bordet skulle levereras i platta paket till kunden som själv skulle spänna upp det. Tyvär så skulle det bli för farligt med krafterna i ringarna och därför ser bordet ut som det gör idag.

Bordet är designat tillsammans med Dan Sunaga. Hur funkar det att jobba med en annan designer. Är det inte bäddat för konflikter och prestigeproblem?

Jag och Dan möttes på HDK när vi båda gick magisterutbildningen och vi har liknade bakgrund med möbelsnickarerfarenhet. Vi har alltid delat samma vilja att ta fram de former som finns inneboende i materialen och i vårt samarbete är det ofta någon av oss som slänger ur sig en halvtänkt tanke eller ett ord som den andre går igång på. Sen går det av bara farten att man börjar utveckla tillsammans. På så sätt så skulle varken jag eller Dan aldrig kunna komma på samma sak på egen hand och därför finns det heller inga prestigeproblem. När vi jobbar fokuserar vi på att vara konstruktiva men konflikter är samtidigt en otroligt viktig källa för framsteg. Man måste vara lite förbannad men alltid se saken ur den andres perspektiv för att resonera sig framåt under projektets gång. Men för att svara på frågan så är det ju faktiskt bäddat för problem, det gäller bara att inte ge efter för the dark side.

Bordet påminner en del om Isamu Noguchi coffe table – är det  medvetet eller är det bara jag som har dåliga referenser?

Jag håller med om att borden delar känsla. I Newtons fall så har ju glasskivan blivit formad efter att underredet dragits ihop mot mitten. Därför kunde inte glasskivan stå emot den kraften heller så att säga. För oss känns det som om det är naturen som bestämmt formen på något sätt och det känns på samma sätt med Isamus bord. Där har han låtit klossarnas vinklar tvinga glasskivan att forma sig och jag tycker att hans bord verkligen är ett mästerverk. Så du har helt rätt preferenser där. Däremot har vi först efter glasskivan kom till börjat fundera på släktskapet borden emellan. Vi hoppas att Isamu sitter i designhimlen och tänker; -Fan! Varför gjorde inte jag det bordet.

Mer om Staffan Holms arbete hittar du på hans blogg